HABITAT – En immersiv skulptur av ett medvetande som fortlöpande skapar och omskapar sig själv.

Vad är det att vara sig själv? Hur vet man vem man är? Är jag den jag minns att jag var igår eller den jag vill vara i morgon? Hur hänger jag ihop? Kan man välja att vara någon annan än den man är? Vem är det som väljer då, eller vad inom en? Kan vi med vår fria vilja bestämma vilka vi ska vara? Vem är den som säljer sig själv? Presenterar sig, marknadsför sig – envar sitt eget varumärke, envar sin egen hora? Blir du lönsam lille vän? Är vi alla utbytbara, skulle vi kunna vara varandra alltså? Hur långt kan anpassningen gå? Till samhällets, de andras, marknadens, religionernas eller ens den egna viljans krav på oss att vara oss själva, välja oss själva, vilja vara fria, vara varor, vara till salu till högstbjudande för jobb, fortplantning, ära eller bara för att det går att få ett stycke mening i utbyte mot att ansluta sig?

Vilja, individ, person, mask, konsumtion av självet och varandra, marknadsföringen av individen, marknadsföringen av personligheter, livsstilar, ideologier, religioner... Är det den yttersta sanningen om människan som ensam individ, som helt utbytbar den ena mot den andra, eller är det något annat vi lever i? Hur skapar man sig själv i en tid då vi alla kan reduceras till siffror på en skärm, punkter i en graf, ansikten och könsorgan på datingappar? När identiteter är utbytbara, köp- och säljbara? Hur styr vi informationen om oss själva, och hur skiljer den sig från vår kunskap om oss själva? Vad händer när glappet mellan självkänslan och projiceringen av ens persona blir för stort? Onanisamhällets framväxt, var och en i sin självbild, sin fantasi om sig själv. Den andra/e som – fetisch? spegel? Ideal?

Habitat är motsatsen till en individ, det är en divid som föreställer sig själv. En sprängskiss och en scen. En immersiv skulptur av ett medvetande som fortlöpande skapar och omskapar sig själv. Verket är en feedback loop, ett system som lär av sina erfarenheter, gör nya utifrån de tidigare och för vilken varje nytt tillägg samtidigt förändrar den tidigare erfarenheten. Som en biologisk process eller AI-inlärning, framställd i rummet, som spelrum, arkiv, kopplingsschema, lekplats, där kunskap, erfarenhet, fakta, vilja, drömmar och infall bygger ett medvetande av bilder, föremål, text, ljud... Ett öppet verk.

Verket byggs av texter som är både nyskrivna och som kan vara funna, ur annonser, självpresentationer på jobbansökningar eller tinder, historiska exempel, högst triviala små berättelser och dramatiska historiska händelser. Men även av reella möten, intervjuer, av att Habitat upplåts åt andra, proffs, forskare, amatörer, dagisbarn. Allt registreras, bearbetas, skrivs ut och om, sammanfogas fortlöpande. Texterna och den andra dokumentationen som växer fram kan framföras som monologer, dialoger, ibland i större sammanhang. Av skådespelare, amatörer, oss själva, på skärmar, i högtalare. De kompletteras och bearbetas ytterligare med musik, dans, rörelser som att klä på och av sig, klä på och av varandra. Stämmorna flätas in i varandra som en mosaik av röster, och ibland rena röstljud, från morrningar och suckar till skrik. De olika positionerna ger personerna deras roller i helheten. De byter texter med varandra, samtidigt som de byter positioner, på givna signaler, i ljud eller ljus.